Artikel i Amelia ute nu.

Ja, så har man gett 40-årskrisen ett ansikte också… läs artikeln ur Amelia 2/16 här.

De missade att ta med information om mitt företag så om ni vill mig nåt- ha hjälp med er trädgård eller så, så finns jag här: http://www.hogadalstradgardar.se, marie@hogadalstradgardar.se. Hemsidan är under uppbyggnad. Det är ytterligare något nytt att lära sig!

För nu drar jag igång!

IMG_4970[1]

I Trädgårdsföreningen i Göteborg piskar regnet mot Palmhusets väggar. Men till skillnad från den ruggiga väderleken utanför är det på insidan tropisk värme. Carambolaträd, solfjäderspalmer och kakaoplantor sträcker sig upp mot taket. Trots att dessa inte är växter som Marie stöter på dagligen, känner hon sig hemma i miljön.

För två år sedan tog hon beslutet att två dagar i veckan ha tjänstledigt från sitt jobb för att kunna utbilda sig till Trädgårdsarkitekt.

– I 15 år har jag känt att något har saknats för mig på jobbet. Trots att jag har haft bra jobb har jag aldrig känt att jag hamnat helt rätt.

Det var vid 38 års ålder som Marie tog beslutet att på riktigt göra en förändring i sitt liv. Hon har bytt jobb tidigare men nu var det dags för något mer drastiskt.

– Jag vill inte kalla det för en ålderskris, utan en åldersinsikt. Plötsligt insåg jag att jag faktiskt var mitt i livet och att det var hög tid att göra något. Eftersom barnen blivit äldre hade jag nu möjligheten att fokusera på mig själv och verkligen förändra mitt liv.

Fotograferingen i Palmhuset är färdig och Marie räcker fram sitt visitkort till fotografen. Små blyertstecknade kaprifoler och Maries kontaktuppgifter bredvid titeln Trädgårdsarkitekt.

– Allt känns så rätt, jag är galet stolt över mig själv!

Men det har varken varit självklart eller enkelt för Marie att byta bana mitt i livet. Det fanns främst två hinder som till en början fick henne att tveka. Det ena var det ekonomiska, eftersom hon var osäker på hur hon skulle klara en ny och osäker tillvaro som egenföretagare. Det andra var vad andra skulle tänka.

– Jag ville inte att vänner och kollegor skulle tycka att jag var helt tokig som gjorde en sådan här helomvändning. Som ett test slängde jag då och då ur mig att jag nog skulle börja arbeta med trädgård istället, för att se vad jag fick för reaktioner. All respons jag fick var positiv vilket gjorde att steget blev enklare att ta. Jag hade nog gjort det ändå, men det hade varit mycket jobbigare. Det största stödet har jag fått från min man.

För att bli säker på sitt beslut tog Marie hjälp av en coach som kunde hjälpa till att reda ut hennes tankar. Hon hade två olika yrkesspår som hon funderade över. Förutom trädgårdsarkitekt fanns en karriär som produktchef i tankarna.

– Jag trodde att jag var osäker på vad jag ville göra tills min coach sa att egentligen vet du nog exakt vad du vill. Och det visste jag ju. Det liksom smällde till i hjärnan på mig.

Marie är fortfarande kvar på sitt gamla jobb tre dagar i veckan, men drömmen är att på heltid kunna ägna sig åt sitt egna företag. Vid årsskiftet, när studierna är avklarade, går hon ner till 50% för att på allvar starta igång sitt företag.

– De dagarna jag jobbar med trädgård bara försvinner för att jag har så roligt. Det händer aldrig att jag tittar på klockan och önskar att tiden skulle gå fortare. Så har jag aldrig känt på något jobb tidigare. Jag är väldigt glad att min 40-årsinsikt fick mig att inse vad jag faktiskt ville göra med mitt liv.

Maries tips för att våga byta bana:

– Se över vilka möjligheter du har och gör det enkelt för dig. Om det är möjligt så bo kvar på samma ställe och börja med att ta tjänstledigt från jobbet ett par dagar i veckan för att utbilda dig. På så sätt blir omställningen inte lika stor och skrämmande.

– Bry dig inte om vad andra tycker om ditt val, trots att det kan vara svårt. Jag har av det här lärt mig att om jag själv tror på vad jag gör, så gör andra det också.

– Gå till en coach om du känner dig villrådig. Ofta finns svaret på vad du verkligen vill göra där, men det kan vara svårt att släppa fram dem vilket en coach kan hjälpa dig med.

 

 

 

Annonser

Dags för en lägesrapport.

Nu kanske ni tror att jag har börjat tvivla, eller att jag på något sätt har misslyckats eller ångrat mig och inte vågar berätta om det eftersom det har varit så tyst på den här bloggen så länge. Men så är det inte. Det blev bara lite mycket av det goda ett tag och för mycket av det goda är ibland inte så gott längre. Men jag trivs med min livssituation likt fisken i vattnet.

Jag får väl erkänna att jag nog trodde att det här omskolandet till Trädgårdsarkitekt skulle vara en liten quick-fix men det är så mycket mer komplicerat än vad jag någonsin hade anat. Och även efter jag har fullgjort min utbildning så kommer jag ha såå mycket kvar att lära! Men jag ser fram emot varenda minut. De dagar jag pluggar hemma så känns det som att jag både sitter och roar mig och att jag har egentid. Pure luxury! Att jobba och plugga samtidigt är dock inte så enkelt som jag först trodde. Det är svårt att hålla isär jobbet från plugget men inte tvärtom konstigt nog. Jag tror det är ansvarskänslan som gör att det blir så. Men det är alltid pluggtiden som blir lidande.

Nu är det i alla fall dags för en lägesrapport.

Jag är tydligen väldigt målinriktad. Jag har alltid tidigare tvivlat på att jag är det. Men jag förstår nu att det var för att jag inte visste vad målet var. Eller så har det inte varit tillräckligt nedbrutet till mig som person för att jag skulle bli motiverad nog för att nå det. Där tror jag att många företag missar idag. Att bryta ner sina mål på individnivå så att alla känner sig delaktiga och motiverade. Men mitt företag är bra på det :-). Jag har satt upp delmål. Jag har inte skrivit ner dem än och det måste jag också göra men det räcker rätt långt att ha dem i huvudet.

Ett delmål,som kanske egentligen skulle ha varit slutmålet, var att starta eget företag. Det gjorde jag först. Varje kurs i utbildningen är givetvis också ett delmål, en första betalande kund, den 5:e, 10:e, hemsida, min första deklaration, mitt första bokslut (uuuahhh, vad jag inte ser fram emot det), min första genomförda trädgård osv.osv. Jag behöver bara också bli bättre på att fira för varje delmål!

En riktigt energigivande sak som har hänt är att se sitt företagsnamn användas av någon annan. Jag beställde växter genom mitt företag och i varje planta fanns en namnlapp och där stod det: HÖGADALS TRÄDGÅRDAR. Mitt egna företag! Fy sjutton vad häftigt!

IMG_1982

Jag har tidigare berättat om ett stort och viktigt uppdrag som jag fick. Det har skjutits på framtiden eftersom både kommunen och grannarna överklagade byggföretagets planer. Men det verkar som om det fortfarande kommer att hända. Skönt att få lite mer tid att lära sig på tänkte jag. Men i Juni ringde det en kille som hade fått tips om mig och ville att jag skulle hjälpa mig med deras trädgård. Tack C, du är en bra outnämnd manager!

Javisst sa jag,  jag kan alltid komma och titta så får vi se tänkte jag. Herregud vilket första uppdrag!

Mer om det i nästa blogg.

Fuck your fears

Vill bara dela med mig av en artikel jag läste av livscoachen Johannes Hansen.
”Du kommer att känna rädsla, tvivel och förvirring för att det är helt enkelt priset du behöver betala för dina drömmar.”
ARTIKEL | 30 JUNI, 2014 – 06:30 | AV JOHANNES HANSEN
inShare
22

All förändring kräver mod. Mod är en muskel vi med rätt teknik kan träna upp precis som biceps. Människor kommer skratta åt dig, du kommer göra fel och chansen finns att det inte blir som du tänkt dig. Men modiga människor gör det ändå.

Dina drömmar inspirerar dig och det är där all förändring börjar. Det är helt jävla underbart att känna friheten och hoppet som det går att föreställa dig stora, vackra och fullt levande bilder om hur din framtid kommer att se ut.

Kanske bländar solen dig genom ett par alldeles för stora, kolsvarta solglasögon när du sitter på en paradisstrand och smäller ner de sista bokstäverna i din bästsäljande debutroman. Kanske vrider du om nyckeln i låset samtidigt som du hör ljudet av barnen springa skrattande ut på den nyklippta gräsmattan till ditt nyinköpta strandhus med ett garage där du även får plats med sportbilen. Kanske sitter du på en exotisk restaurang med utsikt över ett mysigt torg omgiven av vänner och kippar efter andan av skratt på den gemensamma semestern. Kanske möter du leende ansikten på dina resor genom världen där du får ge av dig själv och bygga upp länder. Kanske får du kliva upp på scenen till applåder och ta emot pris för ditt livsverk. Eller kanske sitter du i soffan under julafton med din stora familj runtomkring dig och ser stolt hur dina gener och värderingar har passera genom tre generationer.

Men lyssna noga nu. Drömmar blir för de flesta av oss aldrig verklighet. Du är inte den första som vill leva ett riktigt häftigt liv och få känna att du frigör din fulla potential. Ändå är det en ganska liten del av vår befolkning som får uppleva det.

Varför?

Jo, för i samma sekund som du bestämmer dig för att ta första steget mot din dröm så blir du livrädd. Och det spelar ingen roll om det gäller lägga en handpenning, gå fram till den vackra människan vid baren, gå med manuset till förlaget eller hoppa av den trygga anställningen för att få känna friheten i att starta ditt eget företag.

Du kommer att känna rädsla, tvivel och förvirring för att det är helt enkelt priset du behöver betala för dina drömmar.

Drömmarna är bara inspirerade så länge du inte har bestämt dig för att göra något för att uppnå dem. Sekunden du fattar beslutet att köra, kasta dig ut, sätta igång så är det inte lika inspirerande längre. Då förvandlas värmen i bröstet och glöden i dina ögon från de glassiga bilderna till en klump i magen, handsvett och blackout. Drömmarna känns som bortflygna och du står ensam kvar med stora utmaningar framför dig.

Och det är då ursäkterna sätter igång. Du kanske borde vänta lite tills du är redo, förbereda dig lite mer, vänta in rätt läge eller slipa lite mer på idén. Mörkret i bröstet växer och snart känns det som att det förmodligen inte är något för dig och att du har det bra som du har det, varför ska man behöva så mycket? Och självklart så söker du stöd hos någon annan förlorare i din omgivning som hjälper dig att misslyckas. Nån som såklart vill dig väl och säger ”jag förstår precis, du behöver inte, det kommer alltid en nästa gång.”

Du blir lugnare, stressen och pressen släpper. Kroppen börjar varva ner och du är tillbaka i det bekväma.

Jag sitter och skriver det här för att säga till dig att din förlorare till vän har fel. Du kan ljuga dig själv helt blå i ansiktet och vara helt övertygad om att det kommer bli enklare för att du väntar och skjuta allt det där roliga som du vill göra till den perfekta dagen då solen skiner, ditt skrivbord är rent och fåglarna sjunger vinnarlåtar.

Men det är min skyldighet att berätta att den dagen aldrig kommer att inträffa. Att det inte alls kommer en nästa gång. Att möjligheterna du har idag försvinner idag och det är nu eller aldrig.

Det värsta du kan göra är att tänka att rädslan, tvivlet och förvirringen är ett tecken på att du inte kan göra det. När det bara är träningsvärk som betyder att du växer som människa.

Du måste se det för vad det är. Drömmar som du har bestämt dig för att förverkliga kommer att ge dig växtvärk i hela kroppen. Handsvett, en puls som att du springer ett maratonlopp och det kommer kännas som om någon har tömt en stor tunna med syra i din bröstkorg.

Och det är så det ska vara. För mod är en muskel som växer genom att du följer dina drömmar och gör det du är rädd för.

Jag vet, för att jag har själv gått från att stå med ett kaninhjärta, skakande ben och blackout framför min högstadieklass till att känna mig bekväm på arenascenen inför tusentals människor. Jag har fått åka på resorna, tjänat pengarna, renoverat lägenheten, köpt bilen, träffat vännerna och förändrat världen. Prickat av dröm efter dröm – för att jag tränar.

Jag vet för att jag jobbar med och har lärt mig av flera av de mest framgångsrika människorna i världen. Miljardärer, idrottsstjärnor, artister och superentreprenörer. De är precis som du. De känner rädsla, tvivel och förvirring. De har ursäkter men gör det ändå.

Allt du värdesätter i ditt liv idag har kommit till dig genom att det en gång var läskigt eller obekvämt och allt du kommer att älska med ditt liv i framtiden kommer att komma till dig genom att du utmanar dig själ idag. Det kommer aldrig bli lättare för att du väntar.

Jag vet ingenting om dina drömma men jag vet att du kan göra allt du bestämmer dig för. Det finns ingen dröm som är för stor och inget hinder som du inte kan bryta igenom.

Det är nu du står här, det är nu du har möjligheten. Det är nu du ska köra. Kasta dig ut. Känna den där jävla rädslan och ta första steget mot dina drömmar.

Du måste utmana dig själv. Mod är en muskel som växer genom träning. Det är idag du förändrar världen. Din värld.

Ge dina ursäkter fingret och dina drömmar en high five.

Fuck your fears, mitt namn är Johannes Hansen.

En hälsning från 1910.

En klok vän påminde mig om det som jag svor på för mig själv när jag startade den här bloggen. Jag tänker inte få prestationsångest över att skriva i min blogg. Så jag skriver bara när jag känner för det. Och när jag har något att säga. Stort som smått.

Idag blir det en hälsning från 1910 som jag hittade i den fantastiska skatt av 100 år gamla tidningar som vi hittade när vi rev innertaket i badrummet som vi håller på att renovera. Vårt hus byggdes mellan 1909 och 1911.

 

Bild

Då handlade det om att få människor att bli chefer. Det är fortfarande mångas mål med karriären. Att vara chef. Det imponerar. Är det långa timmar och många pengar som lockar? Jag satsar på långa timmar och mindre pengar. Smart? Njae, men konstigt nog lockar det mig ändå.

 

 

Jag är en gul fläck

image

 

”Some painters transform the sun into a yellow spot, others transform a yellow spot into the sun” Pablo Picasso

Det började min yogalärare med att läsa igår på mitt yogapass. Egentligen skall man vara fri från tankar på ett yogapass med då får hon ju inte börja med att sätta igång min hjärna?

jag tänkte att jag vill vara den som förvandlar den gula fläcken till en sol men kom på att jag är ju den gula fläcken. Jag menar inte att jag är solen( det vore lite väl egenkärt) men någon kunde ha förvandlat mig till det. Ni kanske tycker att jag är långsökt men jag tänker på alla jobb jag har sökt där arbetsgivaren bara har tittat på mitt CV, som inte var fy skam, det var bara inte exakt det som de ville ha. De ville oftast ha någon med erfarenhet av ett mycket smalt område som t ex en jobbannons jag minns: ”Textil utbildning med erfarenhet av detaljhandeln, gärna ha jobbat i någon av våra butiker och erfarenhet av inköp och utveckling av damkläder, fintrikå, underkläder.” Visst, det kommer att gå snabbt för den personen att komma in i jobbet men är det säkert att det är den personen som har mest lust och energi? Jag är inte säker. Vad sägs om att titta lite på personlighet, vilja, ambitioner och kapacitet också?

Då kanske man hittar någon som kan leverera mycket mer? Vem vet? Och är det verkligen den som har jobbat 20 år med samma sak som vill och orkar mest och har flest idéer eller är det den som vill lära sig något nytt?

Jag önskar att arbetsgivare av alla slag kunde ha lite mer öppna sinnen.

Jag är en gul fläck som någon hade kunnat förvandla till en sol. Men ingen vågade.

Nu gör jag det själv!

Kontaktnät

Kontaktnät sägs vara bra att ha. Jag har aldrig tänkt på att jag har något speciellt kontaktnät och inte heller förstått vikten av det. Sen är jag rätt dålig på att utnyttja de kontakter jag ändå har, för det känns som just det, att jag utnyttjar dem.

Det har i alla fall nyligen visat sig att jag visst har en del kontakter. Det känns som om det mesta faller på plats framför mig. Jag har t ex en, och snart fler, kontakter på ett av Sveriges största bostadsbyggföretag. Inte fy skam. En AD som snart har ett nybyggt hus och en oplanerad trädgård blir till ett utbyte av tjänster. Han gör min företagsprofil, jag gör hans trädgård. En avdelningschef inom byggsektorn med många kontakter som redan har lämnat ut mitt namn och nummer och som har lovat att granska mina första fakturor så att de blir rätt. Skattetips av en 6-faldig aktiebolagsägare är ju inte heller så dumt. 

Härom dagen fick jag, med hjälp av mitt förra blogginlägg, tips av en arbetskamrat kring bokföring och 5 minuter senare kom hon in med en kontoplan som hon hade ställt upp till mig. Jag blir nästan tårögd. Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Jag kan bara buga och tacka allra ödmjukast!

En nästangranne ringde och tipsade om en trädgård som höll på att grävas upp och att ägarna såg frågande ut vad de skulle göra. Kanske skulle jag kunna lägga en lapp i deras brevlåda? Tack för tipset!

Jag tror att tillfällena dyker upp eftersom jag pratar om det jag gör och vill göra på ett positivt sätt och till alla jag träffar. Facebook och en blogg är en bra väg till större kontaktnät liksom alla andra sociala medier.

Att se effekten och välviljan från ett kontaktnät ger energi och jag ska bli bättre på att skaffa nya kontakter och vårda dem jag har! Jag förstår verkligen nu vilken kraft ett stort kontaktnät kan ge!

 

 

Leka affär

Eftersom jag har ett uppdrag så var det dags att i veckan gå till banken och skaffa ett bankgironr, ett företagskort och ett företagskonto. Jag läste på lite innan och såg att jag behövde ha en affärsplan och budget med mig. Budgeten för i år är ju rätt enkel. Jag tänker inte ta så många fler uppdrag. Jag måste hinna med jobb och skola också. (Och badrumsrenovering som verkar ta en hel evighet.) Och kaninen. Affärsplanen påbörjade jag i alla fall men jag har en hel del kvar.

Banken frågade inte så mycket och det är nog mer om man ska starta aktiebolag eller låna startkapital som du behöver vara förberedd. De gratulerade mig till en bra kund och jag fick skriva under en del papper ( undra vad det var jag skrev på?) och sen var det klart. Hela tiden när jag satt där så kändes det som om allt bara var på låtsas. Som när jag var liten och lekte affär. Men det här är på riktigt. Jag är på väg. Det känns så häftigt och jag ville bara fnissa. Fast i fredags kom det hem en deklaration och jag kom ner på jorden med ett magplask. Jag har ju redan lämnat in en deklaration? Men den här hette Mervärdesskattedeklaration. Moms. Jag har inte den blekaste aning om vad jag ska göra med den men det tänker jag ta reda på. Det här är visst inte lika enkelt som att leka affär ändå.

Jag får erkänna att inte allt nytt jag ska lära mig är något som jag jublar över. Men det är bara att ta det onda med det goda.

En revisor står högst upp på önskelistan!